Åh. Om jag hade berättat för mig själv för ett år sen att mitt liv skulle se ut så här nu, så hade jag fan inte trott mig själv alltså. Ibland undrar jag vad jag håller på med. Men sen kommer jag över det och tänker att; jag har ju i alla fall kul. Och jag är glad. För glad och lycklig är faktiskt inte samma sak. Därför kan jag säga att jag är glad, med gott samvete. Och om jag ändå inte kommer över vad fan jag gör så kan jag ju i all fall trösta mig med att det är helt och hållet, till 100 %, sjlävförvållat. Vilken tröst...